Judisk historia i Finland

Det område som är dagens Finland var en del av det svenska riket ända till 1809. Enligt Sveriges lag hade judarna på den tiden tillåtelse att bosätta sig endast i tre städer i kungariket och ingen av dem befann sig i Finland.

Som en följd av Sveriges nederlag i Finska kriget 1808-1809, vilket var en del av Napoleonkrigen, förlorade Sverige år 1809 kontrollen över Finland. Det autonoma storfurstendömet av Finland grundades inom det ryska riket. Den svenska konstitutionen och lagsystemet kvarstod dock i storfurstendömet och därmed förblev förbudet för judar att bosätta sig i Finland i kraft.

Judar i tsarens armé

Judisk historia i Finland tog sin början under första delen av 1800-talet då judiska soldater (sk. kantonister) som tjänade i den ryska armén i Finland beviljades tillstånd av de ryska militärmyndigheterna att stanna i Finland efter att de avslutat sin militära tjänstgöring. Judars vistelse i landet styrdes således av ett dekret från 1858, enligt vilket ryska soldater som avslutat sin militära tjänstgöring samt deras familjer, oavsett religionstillhörighet, tilläts tillfälligt vistas i Finland. Yrken tillåtna för dessa soldater definierades i ett dekret från 1869 och applicerades också på soldater av judiskt ursprung. 1889 utfärdades ett administrativt dekret av regeringen som uttryckligen gällde judars vistelse i Finland.

Enligt detta dekret hade ett antal vid namn nämnda judar tillåtelse att endast tillsvidare stanna i landet och att bosätta sig i vissa till dem angivna städer. De fick tillfälliga uppehållstillstånd som var giltiga högst 6 månader. Yrken öppna för judar förblev de samma som i dekretet från 1869. I praktiken betydde det att judarna även i fortsättningen tilläts tjäna sitt levebröd genom försäljning av begagnade kläder. Judarna var förbjudna att delta i marknader eller att utöva sin handel utanför den stad där de bodde. Den minsta överträdelse av de här begränsningarna ledde till förvisning från Finland. Barn tilläts stanna i Finland endast så länge de bodde med sina föräldrar eller förblev ogifta. Judar som i Finland tog värvning i ryska armén var inte tillåtna att återvända till Finland efter avslutad värnplikt.

Finlands självständighet och judarnas emancipation

Kampen för lika rättigheter för judarna togs upp i Finlands Lantdagar 1872. En debatt i pressen om judars emancipation som hade startat vid den tiden fortsatte under 1870- och 1880-talen. Men tillsvidare blev det ingen ändring till det bättre i judarnas status i Finland. Vid slutet av 1880-talet fanns det omkring tusen judiska invånare i Finland. Först år 1917 då Finland blev självständigt erhöll judarna civila rättigheter. Den 22 december 1917 godkände riksdagen en lag angående ”bekännare till den mosaiska tron”, och 12 januari 1918 kungjordes lagen. I enlighet med denna kunde judar för första gången bli medborgare i Finland och judar som inte var finska medborgare skulle härefter behandlas som utlänningar i allmänhet.

Judiska skolan i Helsingfors ca 1895

Mellankrigsperioden

Mellan de två världskrigen ökade den judiska populationen till omkring 2000 som ett resultat främst from det sovjetiska Ryssland efter revolutionen. Många unga judar studerade vi universitetet och andra innehade yrken som läkare, advokater och ingenjörer. Många arbetade inom industri och skogsbruk men majoriteten fortsatte att arbeta i textil- och beklädnadsbranschen. Föruntom några undantag deltog judarna inte i partipolitik eller någon som helst form av politiska rörelser.

Andra Världskriget och judar i Finland

Under Vinterkriget (finsk-ryska kriget 1939-1940) kämpade de finska judarna sida vid sida med sina icke-judiska landsmän. Under det finsk-ryska kriget 1941-44, i vilket de finska judarna också deltog, var Finland och Nazi-Tyskland allierade mot en gemensam fiende. Trots ett starkt tryck från Tyskland nekade den finska regeringen att vidta några som helst åtgärder mot medborgare av judiskt ursprung. Judarna kunde således genomleva kriget med fulla medborgerliga rättigheter. Det finns många intressanta anekdoter och historier från den här perioden om bland annat ett judiskt tältsynagoga vid ryska fronten rakt under nazisternas ögon.

Efterkrigstiden

Efter krigslutet hade den judiska population i Finland integrerats i det finska samhället. Många finsk-judiska frivilliga deltog i den israeliska statens självständighetskrig och Finland donerade även vapen till Israel. De här finska frivilliga representerade det högsta deltagarantalet per capita från vilken som helst judisk församling utanför Israel. De följande åren kännetecknas av en relativt hög grad av aliyah. Idag utgör de finska judarna omkring 1800, av vilka ca 1400 bor i Helsingfors och i däromkringliggande städer, samt omkring 200 bor i Åbo. I Helsingfors och i Åbo finns judiska församlingar med sina egna synagogor, azhkenazi-ortodox, byggda 1906 och 1912. Den judiska försammlingen i Tammerfors stängde sina dörrar 1981. Församlingarna tillhör Centralrådet för de Judiska församlingarna i Finland, ett konsultativt organ som handlägger ärenden av allmän natur rörande judar i Finland. Det här organet är i sin tur medlem av Europeiska rådet för judisk församlingsservice samt av Världsjudiska kongressen. Man upprätthåller även kontakter med andra församlingar i de nordiska länderna. 

Judarna har integrerats mycket väl i det finska samhället. Den äldre generationen är så gott som självförsörjande, medan majoriteten av den yngre generationen verkar inom en mängd olika yrken i ett brett fält. Det finns en judisk medlem i Finlands  riksdag sedan 1979. Det finns även ett antal judiska forskare såväl som artister, ss. målare, musiker och författare.

Bekanta dig med virtuella utställningen Fenno Judaica.